Pantbrev - hur det fungerar i praktiken

Pantbrev är bankens bevis på att de har säkerhet för sin utlåning till en fastighet.

En fastighetsägare som behöver belåna sin fastighet måste ha pantbrev motsvarande lånet. Detta lån kallas för hypotekslån eller mer vardagligt bolån. För att få ut nya pantbrev ansöker fastighetsägaren om inteckning i sin fastighet. Beviset för att det finns inteckning kallas pantbrev. Pantbrevet överlämnas till banken vid belåning, detta sköts idag elektroniskt.

När en villa byggs belånas villan, pantbrev på motsvarande byggkostnaden tas ut. När ägaren säljer villan efter några år till nya ägare har förmodligen marknadsvärdet stiget vilket resulterar i att den nya ägaren behöver bolån som överstiger befintliga pantbrev. Den nya ägaren ansöker om nya inteckningar. Därför är det vanligt att det finns flera pantbrev för en och samma fastighet.

Det första pantbrevet för bättre förmånsrätt än de pantbrev som beviljas senare. Breven rangordnas i datum följd. Innehavare av de tidigaste pantbreven får ut pengar först om fastigheten tvångsförsäljs.

Ett exempel som förklarar hur det fungerar.

Ett hus är belånat till en miljon kronor och har tre pantbrev:

1. Pantbrev på belopp 500.000 kr uttaget 1976-08-01
2. Pantbrev på belopp 200.000 kr uttaget 1985-09-12
3. Pantbrev på belopp 300.000 kr uttaget 1995-01-02

Tre banker har lånt ut pengar till villaägaren på samma belopp som säkerheten uppgår till, pantbrev. Banken A har pantbrev nr 1, banken B nr 2 och banken C nr 3.

Om huset säljs på exekutiv auktion för 800.000 kr kommer banken A att få sina 500.000 kr, banken B med kommer att få sina 200.000 kr och banken C får resterande del av det som finns kvar av 800.000 kr, det vill säga 100.000 kr.

Det spelar ingen roll när lånet är beviljat. Det kan hända att banken B lånade ut sina pengar före banken A. Detta spelar ingen roll, det är datumet då inteckningen beviljades som är avgörande.

Detta gör att banken C som ska låna ut de sista pengarna vill ha högre ränta eftersom de tar en större risk.

Banker idag, generellt, lånar ut pengar endast om de få låna ut hela beloppet. Har man ett lån och går till en bank för att ta ett lån till så vill de låna ut pengar som löser det befintliga lånet.

Det finns ytterligare skäl till att topplån har högre Ränta än bottenlån. Även om en och samma bank lånar ut hela summan så löper banken ändå risken att inte helt få tillbaka sina pengar. Därför vill de ha högre ränta för belopp som närmar sig marknadsvärdet.

För att underlätta indelningen av bottenlån och topplån så sätts de till en procentsats av marknadsvärdet.